Blackie å jag

Låt mig introducera en kompis: Blackie (döpt av Benny, en mycket rar lokal drinkare). Blackie är en vildkatt som tycker om att prata. Han jamar varje gång man går förbi hans buske, sådär hjärtskärande och på samma gång uppfodrande. "Har du nån mat till mig, va?!". Hans gömställe är mycket smart placerad, precis där folk går från Ica med fyllda matkassar. Var orolig att Blackie inte skulle klara den långa, kalla vintern, men han fick visst flytta in på Anhörigcentrum strax intill. Nu är han lite rundare om magen, och inte lika skygg. Klappa honom får man inte dock, även om det kliar i mina fingrar av gosarlust.
Ni får ursäkta min läskiga "nu ska jag ställa mig in hos ett djur så jag låter som en bebis-röst"! Samt att filmen är lite på sniskan!

Har tyvärr inte hunnit blogga innan idag, och måste sluta nu, är jag rädd. Ska nämligen retuschera fem bilder tills i morgon.

Gonatt på er! Vi hörs imorrn.