Jag kan inte skaka av mig den där känslan av vemod. Det grå vädret idag gjorde väl inte saken bättre. Känner mig sorgsen helt enkelt. Vill gifta mig igen och igen (fast bara med Kim förstås)! Nu är det vardag, och trist. Nä, trist är det väl egentligen inte; jag har mycket jobb att göra, roliga grejer. Och så har jag förstås min äkta make att pussa på när han kommer hem från jobbet. Han är världigt trevlig att pussa på, min man. Och så fick vi god choklad i bröllopspresent, som jag sitter här och kalasar på.
Nä, mig går det ingen nöd på.
Ännu har jag inte haft anledning att presentera mig med mitt nya efternamn. Känns lite konstigt, jag har ju alltid hetat bara Biller. När jag var yngre avskydde jag det och ville heta Pettersson eller nåt annat normalt. Men när jag började med serierna var mitt ovanliga efternamn bra att ha. Och nu gillar jag det. Även om variationerna är oändliga i hur man kan missuppfatta och felstava det. Jag har fått heta allt från "Billner", Piller", Billert", Billa"och Pilla" till "Bille" och "Billnert". Och nu lägger jag mig till med ännu ett lättmissuppfattat namn; Bredefeldt. Vi får se hur det går.
Nä, nu ska jag smaska i mig det sista av chokladen och se något intelligensbefriande, avkopplande på teve. Imorgon skulle det bli sol, och då tänker jag låta bli att vara vemodig. Det går åt så mycket choklad när man är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar