Var bara tvungen att leka lite i Photo Booth
Åh herrejävlar vad det är skönt att vara hemma! Och att inte må så förbaskat illa mer. Kära SJ gjorde mig riktigt nervös på hemresan; förseningar, och ersättningstaxi som aldrig kom. Sedan ett gäng män på amöbestadiet (kanonfulla) som stank öl och var allmänt irriterande (inför en övre åldersgräns på alkohol, gör det!!!). En av dom ställde upp en ölburk på bagage hyllan ovanför mig, som skvätte ner mig så fort X2000 krängde, varpå han helt sonika satte sig på mina väskor i sätet bredvid. De överförfriskade männen kanske inte rent tekniskt kan skyllas på SJ, men jag gör det ändå. Allt är SJ's fel, inklusive ebola och barnaga.
Men nu så. Nu sitter jag åter vid mitt ritbord och myser. Maken har gjort fint, med ny julduk och en liten blomma lagom till min hemkomst och snart vankas det mag-snäll kvällsmat. Jag sörjer lite att jag hädanefter kommer ha svårt att käka lussebullar, då jag, så att säga, sett dom vända och komma upp igen, i mindre nybakt och trevlig form, mer åt pizzahållet. Men sådan är vinterkräksjukans obarmhärtighet. Tur att jag inte spydde choklad i alla fall!
Hulk på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar