Man kan inte få allt här i världen

Häj. Jag har sagt det förut här i bloggen, men den här gången menar jag det verkligen; Uamäjen vad jag är trött!! Man blir det efter en lång dag med tågresor och travande i Stockholm. Dock har det varit en bra dag. Hade ett möte med Vändpunkten på Ersta diakoni, en organisation som hjälper barn, tonåringar och unga vuxna som växer upp i missbruksmiljöer. Jag ska göra ett antal bilder åt dem. Väldans trevliga var de allesammans och ett sådant ritjobb känns såklart extra värdefullt att få göra. Efter mötet tog jag en låååång fika på ett mysigt söderhak med min vän Mariann. Vi travade också runt i den bistra kylan ett tag. Efter det Stockholms Central i rusningstid, med kopiöst många inställda tåg och irriterade resenärer. Man kan ju få hjärtklappning för mindre. Men mitt lilla tåg gick som det skulle, och jag kunde trött men nöjd hasa hem.

En lite pinsam grej var att jag tydligen har åkt på en ögoninfektion. Pinsam, därför att jag när jag vaknade i morse (okristligt tidigt), såg ut som en vampyr som supit i fem dagar i sträck och gråtit ögonen ur sig. Två röda glipor plirade mot mig i spegeln. Inte helt lämpligt att komma med blodsprängd blick till en organisation som arbetar mot fylla, och inte blir det bättre av att man (likt en äkta alkis) förklarar extra tydligt för de främmande människorna att man INTE har supit utan att man har en ögoninfektion. Jo jo, tänker väl de, den har man hört förut.

Men men, i morgon har jag en tid på vår bajsbruna vårdcentral, så då ska det väl förhoppningsvis bli ordning på mina ögon.

Det här är vår vårdcentral.

Idag gläds jag också åt mitt nya inköp (se lilla blå skylten överst! Fantastisk uppmaning till alla sura jävlar!), och de käcka jesusörhängena jag fick med posten. Fick även ett par i kompensation, då min order var försenad (beställde från Kitsch.se), med något som tydligen skulle föreställa Jesu lärjungar på. Men jag tyckte mest det såg ut som en pastellig sekt. Man kan inte få allt här i världen.